Jag älskar barns sätt att se enkelheten i livet och att ställa de självklara frågorna.

"Är ni kära?"

"ja"

"Är ni tillsammans?"

"Nej"

"Men, man ska ju vara tillsammans om man är kära i varandra!"

ehm.. ja, så enkelt BORDE det ju vara..

"Vad har du på tungan?"

"Det är som ett örhänge, fast på tungan"

jag tar en tugga av en morot..

"Varför äter du morot?"

"För att smaka och se om den är god"

"Men man kan inte äta morot om man har örhängen på tungan"

nej, även det logiskt..

Jag kommer tillbaka följande dag..

"Varför har du bytt kläder?"

"Jag har duschat"

"Varför det?"

"För jag var smutsig"

"Man ska inte smutsa ner sig ju!"

"Nej, det har du ju rätt i"

"Jag byter iallafall kläder fast jag inte har smutsat ner mig!"

åter igen lyckades jag inte få sista ordet..

jag har en bok skriven av bland annat Mark Levengood som heter "Barns tankar om kärlek" här kommer några citat ur den:

-Ingen ålder är bra att gifta sig vid. Du måste vara en idiot för att gifta dig.
Fredrik, 6 år

Hur kan en främling se om två personer är gifta?

-Gifta ser ofta lyckliga ut när de pratar med andra människor.
Elin, 8 år

-Du måste kanske gissa, men en bra ledtråd är om de skriker åt samma barn.
Sebastian, 8 år

-När man gifter sig spelar organismen en sorgmarsch medan bruden går mot mannen.

Stina, 6 år

Tune:I'm on fire: John Lindberg trio