hade en otroligt lååångsam vecka förra veckan, skola måndag tisdag sedan ledig resten av veckan, huvva. Snacka om att man blir seg snabbt!

Nu är det bara denna vecka som gäller och sedan är det ut i verkligheten som gäller!

Känner mig dock lugn som en filbunke då målet med denna praktik är bäddning, tandborstning, basalhygien etc. Det roliga blir att komma till en helt ny arbetsplats och se hur de jobbar! Med lite tur så kanske jag får lämna praktiken och känna att jag gjort ett märke där! tänker ha det som mål i allafall, en förändring eller åtminstone en liten tankeställare and mission complete!

Dagen idag har tillbringats på KTC (kliniskt träning center) på sjukhuset, där vi fått öva på blodtryckstagning, puls och liknande. Här känner jag att man aldrig kan få nog med övning. Just blodtrycksmätningen kan ju vara en ganska otrevlig upplevelse för en patient och det ultimata vore ju att kunna ta det med så snabbt och smidigt att patienten inte ska behöva lida. Känner dock att min arm är smått misshandlad av alla försök vi gjort på varandra idag.

Efter en helg med i runda svängar 14 timmars dans är det dags för skolvecka 3!

Skavsår på fötterna, muskler som ständigt gör sig påminda och en smått trögstartad hjärna men ändå med humöret på topp!

Vi har i flera omgångar pratat om kroppsspråk inom vården och hur stor betydelse den har, och vilket kroppsspråk man ska ha för att visa tillgänglighet i syfte att patienterna inte ska känna sig till besvär!

Har försökt analyser mitt eget kroppspråk och vad jag ger för signaler med det!

Efter en helg på dansgolvet har jag insett att mitt kroppsspråk visar en sak och endast en och det är TILLGÄNGLIGHET!

När man befunnit sig i danssvängen ett tag känner man lätt igen de killar/karlar/gubbar som sällan får dansa (och det av en i efterhand bra anledning!)

De bjuder sällan upp men gör några avstickare ibland och prövar lyckan hos damerna.

Fröken Malin med sitt obotliga leende är alltid en av de stackarna som drabbas av detta och har en viss svårighet att avböja! Så har i helgen försökt experimentera med just mitt kroppsspråk. Vill ju gärna se glad och trevlig ut (jag vet hur mycket ett leende kan betyda) men ändå inte ge signalen till vissa utvalda att de är lönt att bjuda upp mig!

Kan ju säga att jag lyckade ganska bra, hade bara ett fåtal dåliga danspartners o och tror inte heller att någon uppfattade mig som otrevlig eller blyg!

Kom även att tänka på det här med att presentera sig! Alla som presenterade sig för mig under helgen fick jag ett mycket bra intryck av! Att "avslöja" sitt namn för någon är en liten åtgärd/handling för en mycket förändrad stämning!

Att inom vården,äldrevården speciellt, envisas med att presentera sig/tala om vad man heter är en fin handling tycker jag! Trots att jag kanske vet att denne inte kommer att komma ihåg namnet särskilt många minuter, så tror jag att under de minuter de kommer ihåg namnet på personalen känner de en större trygghet och en personligare relation med vårdaren om dennne kan kalla honom/henne vid namn!

Nu var det slut på andra veckan som sjuksköterska student och jag är fortfarande sjuk.

Har sån enorm vilja till en massa saker jag vill hitta på och så mycket jag vill läsa och studera, men jag får just nu vara nöjd om jag orkar med 2 timmar som har med skola att göra!

Har dock satt mig och ska plöja igenom min skönlitterära bok och hoppas även ha lite energi kvar att fördjupa mig i humanismen sedan! Jag menar det är ju BARA 6 veckor kvar till eximinationen! Stressigt!

Hade idag 2 timmar "regelverk" på schemat, det innebär alltså en genomgång av "Hälsosjukvårds lagen" "Socialtjänst lagen" och Sekretess lagen.

Helt plötsligt slogs jag av en tanke, vi har tidigare diskuterat i Vårdmiljön om personalens kläder och vad det kan innebära för en patient/vårdtagare, slå ihop personalens kläder och sekretess lagen och ett eventuellt problem dök upp för mig!

Att vara inskriven vid ett särskilt boende behöver ju inte betyda att man har slutat bry sig om vad folk tycker och det kanske finns någon som helst önskade att ingen visste var de befann sig.

Att då som personal följa den boende på en promenad, till affären eller på en annan offentlig plats, iförda arbetskläder avslöjar ganska snabbt att personen befinner sig på ett boende.

Skulle vi i personalen vara iklädda privata kläder skulle vi kanske bli placerade som anhöriga på något plan i den ovetandes ögon!

Ja, kan ju vara något att fundera över!

Här spelas då dansbandsmusik på högsta volym som uppladding/rehabilitering inför morgondagens hårda danspass på Dansmaran Ö-vik!

Oh what a feeling, everybody was dancing on the ceiling!

Idag mår jag inte särskilt bra, mycket bättre jämfört vad jag har gjort i helgen(!) men ändå inte särskilt pigg..

Jag som har jobbat runt mer eller mindre sjuka människor länge nu, men när jag hamnar med ett gäng ungdomar på skolan så blir jag sjuk direkt!

Jobbigt!

Jag funderar på vilen miljö som skulle befrämja mitt självläkande nu alltså, har svårt att tro att det är en föreläsingssal universitetet! Eller, som nu, i gubbens lägenhet, ensam!

Hemma i mammas soffa med en gosig filt, doften av nybakt och en kopp rykande hett te bredvid mig tror jag på!

Nä, nu ska jag städa upp runt mig lite och vrida upp volymen på max så ska ni se att jag är på kanon humör innan dagens slut iaf!

idag kom, inte helt oväntat, Florence Nightingale in i bilden, som världens mest känds sjuksköterska är det väl inte mer än rätt!

 En kvinna som henne gör mig fantastiskt inspirerad till yrket och hur mycket man påverka en stor grupp människor genom att förändra och förbättra vården!

Kom nu ihåd var ni läste allt först! När jag blir utsedd till nationell hjälte ;)

I alla fall så kom många bra citat upp idag, min föreläsare sa till exempel idag så här; Du måste välja vad du ser -Ett sår på en person eller - En person med ett sår.

Tyckte hon slog huvudet på spiken där alltså!

Vi måste lära oss att se personen som fått ett sår och analyser hur det där såret påverkar personen i fråga, avgöra hur personen reagerar på miljön runt omkring, försöka få personen att känna sig sedd och trygg innan såret får del i uppmärksamheten.

Sedan blev det 2 timmars föreläsning av Davis Edvardsson (har mycket svårt att tro att jag kommer få uppleva en så intressant föreläsare igen, helt fantastiskt bra) som åter igen belyste det är med den vårdande miljön och hur detaljer kring oss kan påverka utgången i omvårdnad och rehabilitering fullständigt!

Men dock återkommer jag i detta ämnet senare, känner att jag måste försöka smälta och reflektera lite mer över det här först och bilda mig någon slags egen åsikt och uppfattning!

 Nurse the sick

not the sickness

             Nightingale

En heldag bland bibliotekshyllorna i en kapplöpning för att vara snabbast att hinna låna böcker!

Sedan en dryg kilometers promenad (i uppförsbacke) med 15 kilo böcker på ryggen i mycket o ergonomiskt väska! Älska student livet!

Iallafall så satt jag på min lunch idag och fördjupade mig i anteckningar och material och mycket tänkvärt kom fram.

Jag tänker på kroppsspråk och undermeningar, Jag säger en sak, visar en annan och patienten uppfattar en tredje!

En patient, i vilket skick den än är, hamnar i en situation där den känner sig mer eller mindre undergiven och utsatt. Denne person kommer då att iakta oss som personal ännu noggrannare och försöka tolka och avläsa alla våra signaler.

Jag tycker därför att vi kan göra allt för att patienten ska förstå oss rätt direkt, och som en del i detta kommer också relationsskapandet!

Jag tycker att man bjuda på sig själv så pass att istället för att ursäkta sig för gäspningen, kan man med glimten i ögat förklara att jag satt uppe halva natten och tittade på fotbollsmatch, fy skäms!

Här känner patienten direkt att denne kommer dig närmare, trygghet, och den misstolkar inte din gäspning som att du vore uttråkad av patientens närvaro!

Börjar första dagen på universitetet med upprop och en snabb förklaring av kursen "Omvårdnadens grund"

Sedan hoppar vi direkt på föreläsning, dessutom en live sändning som streamades till Umeå och Skellefteå.

Egentligen hade jag, med drygt 1,5 år inom vården, inte behövt släppa fram plugghästen på denna föreläsning. Men som god student antecknade jag flitigt i alla fall.

Mina tankar flyter hela tiden under föreläsningen iväg till min föredetta arbetsplats och jag sträcker lite på mig. Huset där jag jobbat har verkligen kommit långt i förbättringen av äldreomsorgen.

Vi pratar mycket om SAK & RELATION, att kunna blanda det sakliga arbetet med blöjbyten, duschar, påklädning etc. med uppbyggnad av en relation.

Att inte stirra blint på uppgiften som ska utföras utan försöka fokusera på hur man tar sig dit på bästa sätt.

-En snabb sköterska/vårdare är sällan en bra sköterska/vårdare

Vi breddar ämnet ytterligare när vi går till trevnad och välbefinnande som främjar det egna läkandet!

Han berättar om en kvinna som kommer in på ett korttids boende och hamnar i ett rum utan tavlor på väggarna, en död blomma i entren och med en dammråtta under sängen.

 Ett bra tecken tycker många, som antyder att vårdarna bryr sig mer om vårdtagarna än om inredning.

Mycket slarvigt tycker andra, en plastblomma och en liten tavla hade vart lätt att fixa.

Men kvinnan blir mycket deprimerad, för henne handlade det inte om det estetiska eller det hygieniska. För henne handlar det om tecken, symboler. Den tomma väggen med en antydan i tapeten om storleken på tavlan som hängt där förrut, minnen från hennes liv som bleknat, som han knappt kan se om hon anstränger sig.

Den döda blomman, om hennes annalkande död.

Det första intrycket är jätte viktigt! Vi måste försöka tänka utanför ramarna för gå till botten med ett problem.

En kram, nya tapeter, en ny bordskamrat eller en promenad i solen kan kanske många gånger vara den rätta lösningen istället för psykopharma!