Jag hade känt det på mig förut

någonting som stört

något som aldrig verkade ta slut

men har ni hört!?

jag såg det igen idag

allt var tillbaka

där stod endast jag

och började skaka

inget att sola eller gå och fiska

jag är alldeles för snäll

inga hot och heller ingen piska

jag gjort det ändå ikväll

fast fan jag hatar att diska!

Vågorna gick precis så där lagom över Lomsjöns glittriga yta den här dagen. Under den strålande Juli-solen drevs det uppvärmda ytvattnet in mot stranden och temperaturen var en perfekt blanding av njutfullt ljummet och svalkande.

En väl undangömd varelse glider ner i vassen och skapar ringar på vattnet när den simmar ut bland sjögräset och dyker ner i det av leran grumliga vattnet..

Puh, där blev det blodtomt i min poetiska ådra.

Hur som helst, årets första dopp avklarades idag och förhållandena var perfekta. Jag var bakis, överhettad, drypande i svett, törstig och luktade långt ifrån bra - alla variabler som fick mig att ens tänka tanken att stoppa tårna i sjön. Att det även, som ovan utläses, var en bit över 20 grader i vattnet och närmare 30 i luften gjorde att jag tillslut plumsade i. Och när väl min avklädda kroppshydda omslöts av svalkan ville jag inte kliva upp! Konstanta flashbacks från barnsben spökade min hjärna och jag hade verkligen glömt hur otroligt befriande det kan vara att smidigt få glida omkring i under ytan. Minnen från dagar under solen, sand mellan tårna och russinskinn, när det inte fanns några bekymmer och man var lätt som en fjäder gör att mitt leende snabbt går från öra till öra.

Sedan går det ju inte direkt så långt att man hinner på allvar inbilla sig att man är smidig som en mört längre men vem har sagt att en valross inte kan ta sig fram hjälpligt i plurret!?

Tunes: My toot toot - John Fogerty

Titta mig i spegeln och se den här kroppen ---->

fixa iordning mig..

.

.

.

.. och sätta mig bakom ratten på den här bilen --->

Köra i väg till födelsedagsfesten..

.

.

.

.. och när jag kommer fram få en iskall sådan här i handen --->

.

.

.

"Ja må hon leva" sjungs av det här gänget --->

som sedan underhåller kalaset in på småtimmarna..

.

.

.

... och när jag kommer hem står en sådan här -->  

och väntar på att bli framförd av mig tills det är dags

för mig att fylla år igen!

.

.

A big hunk of burning love and a happy birthday to you, uh ha...

Såja, nu har det gått nästan en månad sedan jag skrev senast och det märks oroväckande tydligt, fingrarna fumlar fram över tangenterna och jag får sudda lika många bokstäver som de jag får på rätt plats. Jag har inget som helst flyt i tankeflödet (flyt och flöde, hmm, det där ser inte rätt ut överhuvudtaget!) och dörren till ordförrådet verkar vara stängd och låst.. Ser att jag tidigare år har bortförklarat min frånvaro och tillfälliga dyslexi med att jag befunnit mig i semester-mode men den ursäkten fungerar inte 2011.!

MEN! Vad har hänt sedan sist då?

Jo, jag har:

-> Badat min mobiltelefon i skurhinken och därmed tappat min kontakt med omvärlden

-> Sålt min bil och därmed tappat min transport till omvärlden

-> Flyttat mina kläder och viktigaste tillhörigheter från Källfors till Nordanås och därmed tappat min kontakt med lilla familjen

-> Jobbat mer än heltid och därmed tappat min kontakt med omvärlden

MEN! Vad gör det?

Ingenting!

Jag har det trots allt toppen, bäst och lite till, i den lilla bubblan för två, uppe där på toppen kan jag bara må!

Buenos Noches amigos, en timme kvar innan det är dags för mig att fylla år igen, pust, önskar det vore acceptabelt av samhället att avtacka sig sin födelsedag fast man bara fyller 23. Men det torde nog bli rätt lugnt eftersom jag tappat min kontakt med omvärlden...

Tunes: Älskade ängel  - Bert and the Heman hunters