Skolveckan är slut efter ett hårdkörarpass med blodprover och en härligt vimsig tant i lila manchester byxor, gul skjorta, knästrumpor och blommiga glasögon framför vita tavlan!

Snacka om ett pedagogiskt mirakel enligt mig, hon förvarnar om sin konstiga dialekt och att hon pratar sakta för att vi ska kunna antecka och inte för att hon håller på att sega ihop, som hon själv så fint valde att uttrycka det.

Bara bilden av någonslags avdankad Hippie, med en liten gnutta samisk konst, som pratar klinisk kemi. Hon gestaltar nog den raka motsatsen till vad många tänker på när det tänker laboratioriepersonal.

Man lyssnar intresserat både på grund av hennes sätt att berätta och hennes yviga gester fångar uppmärksamheten, men även för att synen inte riktigt stämmer ihop med orden.

Den människa som pratar komplicerad kemi ser inte ut att kunna ett smack om det, utan ser ut att passa bättre i ett demonstrationståg med Greenpeace.

En intressant dag, helt otroligt hjärnjobbig men kommer nog att ligga på minnet länge framöver!

Avslutade dagen med en promenad via affärern hem och fick som vanligt med mig lite mer än vad jag hade trott innan, packade om min redan proppfulla ryggsäck och stoppade bananer i varenda ledigt utrymme. Med 20 kilo på ryggen och en tub prickigkaviar i sidohölstret otg mina sista vacklande steg denna torsdag!

Jag blev alldeles nostalgisk när jag såg någon bredbandsreklam på tv igår kväll, en liten yllegrå tomte och ett bergstroll med ringar i öronen som sitter med en laptop i knät på en mossig sten.

Bortsett ifrån laptopen då, så kan jag riktigt sakna dessa härligt mystiska sagofigurer! Jag kom ihåg hur hela kroppen pirrade av spänningen när godnatt sagan lästes och hur man tycktes se konstiga figurer i skogen titt som tätt!

Jag vill tro att det finns små tomtar i både hus och i skogen, som håller koll på djuren i skogen eller ställer till en himla oreda hemma om huset lämnas för länge (måste vara tomtar, måste vara tomtar, jag kan inte vara så förvirrad!).

Vilket fall som helst så önskar jag att jag hade kvar mer av förmågan barn har att helt förlora sig i en berättelse, att inte känna några tvivel på att berättelsen och karaktärerna är verkliga och finns därute någonstans!

I vuxenlivet är det så viktigt att hela tiden vara realistisk och se logik i allt, förälskade ungdomar tillåts inte leva i sitt lyckorus då vuxna snabbt måste påminna dem om att förälskelsen snart svalnar, lycka över en vinst slätas ut genom att istället trycka på vad som kunnat gå fel, filmer och böcker sägs hela tiden visa det som inte är möjligt i verkligheten, fantasy och sience ficton har ju en kategori försig men även dramafilmer ger konstiga föreställningar om det perfekta förhållandet, enligt realisten.

Säg att vi skulle tro! Vi skulle tro att det är en liten tomterackare som flyttat på nycklarna då vi inte hittar dem, tro på den eviga förälkselsen och det perfekta förhållandet och kanske tillochmed känna närvaron av trollet bakom stubben när vi plockar bär.

Människan har fått en unik gåva, fantasin, varför inte krydda på vardagen lite mer av den sötman?

jaha, så var det dags för ny kurs igen och denna gången kommer tentan inte acceptera ett endaste fel, det är massor med böcker att läsa och massa schema tomma dagar att ta sig i kragen och läsa på..

Har idag packat väskan och tänkt komma igång med träningen igen! Nu när den jobbigaste kursen skulle vara bortgjord trodde jag verkligen att nu kunde jag få några kvällar i veckan när mitt samvete tillåter mig att träna!

det här med att träna har verkligen blivit som ett samtalsämne, likt väder och vind och hur går det på jobbet?

Att säga att jag tränar inte, har nästan blivit oaccepterat i samhället, varenda människa äger gymkort, promenadstavar eller stegräknare och svetten ska lacka helst varenda dag men fyra gånger i veckan minimum.

Jag tror att jag vackert ska svara att jag tränar skallen 8 timmar om dagen nästa gång det vardagligt blir tal om träningsvanor. Jag menar att fråga om träningsvanor är ju att ta ett kliv in någons personliga hälsa, samma som matvanor, vilket schampoo man använder etc... Visst, för jag min träning på tal, som ett intresse och samtalämne, fine, det visar att jag är bekväm att prata om det.. Men gör jag inte det, kanske jag inte vill dela med mig, jag vill inte att någon ska kunna jämföra min kroppsform och antalet dagar jag tränar..

No tresspassing!

jag tror det här med bloggandet måste få sig en omstart, en blogg som kanske inte handlar riktigt så mycket om skolan utan kanske lite mer om mitt liv i allmänhet..

Det här med facebook ändå är ganska svårt att balansera med bloggandet.. man loggar in på facebook sitter och klurar med vilken mening man ska sammanfatta den rådande sinnestämninge och när man väl gjort det känns ibland behovet att få uttrycka sig uppfyllt.

men nu blir det ordning på torpet!

Har för övrigt vart hos frisören idag, när jag sitter där tycker jag att det ser helt fantastiskt fint ut, tills kappan och handuken plockas av och jag ser hur kort håret plötsligt blev när halsen kom fram!

Visst, jag är nöjd och jag har slutat få panik att komma missnöjd ifrån frisören, men nu hade jag liksom ett mål att kunna spara ut håret litegrann innan sommaren.

tyvärr blir det nog ändrade planer där, antingen kommer jag gå till frisören i juni (som jag gjort i alla år) och "toppa" mig och se ut precis som jag gör idag, eller så kommer jag bryta min juni klippningstradition och spara över sommaren också..

men men den dagen den sorgen, til then--> halsduk halleluhja!