jaha, så var de tre arbetsnätterna över! Måste säga att jag skäms över min (under)prestation! Har verkligen inte kunnat kontrollera min trötthet utan haft nog att fårmå mig att andas, allt annat har vart en nästintill omöjlig uppgift! Jag ber härmed IGEN om förlåtelse till de två stackare som har måstat jobba med mig, jag är så glad att ni har skött tänkandet och haft överseende med min vingliga gång och korsseende ögon! Jag ska verkligen göra mitt yttersta för att vara en hjälpare istället för en själpare i framtiden!

Nu har jag fått mig tre-fyra timmars sömn och är ledig idag och imorgon, innan nästa uppgift tar vid, fem veckors heltidsjobb på sjukhuset, väckaren ringer klockan fem på söndagmorgon! Packa stora väskan och lämna lilla familjen för i princip 10 veckor non stop i staden, stavas- HUVVA!

Strax ska jag och småtrollen ta tag i lite köttbullsrullning och röjning innan mamman i huset kommer hem!

Vet att detta var ungefär det tråkigaste inlägget jag någonsin postat! Jag antar att det tar några timmar till och en låååång dusch innan jag lyckas väcka hjärncellerna riktigt! Peace

Tune: Eva Eastwood - Wendy's wedding

men herreje, att ni orkar följa mig med denna dåliga uppdatering! jag ska sluta be om ursäkt..

Idag är jag mer död än levande, gårdagen innehöll förvisso frukost på säng och en otroligt rolig dag i pulkabacken, men att sedan avrunda dagen med att strax innan halv nio åka iväg på jobbet var dödsstöten för min trötthet..

När klockan slog sex i morse kunde jag inte ens få ögonen att peka raktfram med all min viljekraft och det var på gränsen till för mycket koordinationsförmåga för att ens få benen att röra sig i rätt riktning! Hade ju suttit som en spark på smalbenen om jag hade snubblat på mina egna extremiteter på väg ut till bilen som en sjyst avslutning på dygnet..

Efter 4 timmars sömn - genom dimman- in i elden på VFU-introduktion på Avdelning 2 på sjukhuset.. Har nu återvänt till lilla familjen och ska snart smaska i mig fiskgratäng av mästerkocken S! Utan både creme fraiche och cayennepeppar.

Tar sedan första trötta barn med mig till sängen och vilar en timme innan nästa jobbar natt!

Peace och please don't leave my blog!

Tunes: Bill Haley and His comets - It's a Sin

Sitter nedhasad i soffan och är fantastiskt oergonimisk och trött.. Men ack så nöjd med dagen som gått.. Fem nöjda och trygga kottar sover på övervåning och är det något som är "Fredagsmys" så är det verkligen detta! Go' middag tilllagad av undertecknad, disk, kladdkakekäkning, disk, lägga två mysungar som båda var väldigt kramsjuka, Let's dance mys med de två äldre systrarna (alla vi tre med varsin "dator"- min laptop, ett Nintendo dc hos en, och en leksaks-lärande dator hos den andre) fötterna uppslängda på bordet och ena handen i popcornskålen, skicka den yngre i säng, disk, skicka de båda äldsta i säng och här är jag nu! Övergedd av cyber-folket som antingen har vett att ligga och sova vid det här laget eller är ute och träffar verkliga personer, notera dock att jag inta avundas den senare kategorin alls! Påpekar ytterligare en gång att jag anser detta som långt långt upp på livskvalitets stegen! Långt!

Men att dömma av min trötthet ska jag också uttrycka att de "vardagshjältar" jag nämt i tidigare inlägg verkligen förtjänar den titeln! Utan tvekan!

Tunes for fridolf: Give it up - John Lindberg Trio

Eftersom jag endast har schemalagd spontanitet(!) nuförtiden så gör jag ingenting som inte fått en egen liten rad i min alamanacka. Jag äter ingenting som jag inte redan förutbestämt att jag ska äta, jag läser ingenting som jag inte förutbestämt att jag ska läsa och jag tränar uppenbarligen verkligen inte om jag inte schemalagt när,var och hur.. Men det undantag som bekräftar regeln är den förbenade chatten på FB. Där kan jag inte förboka vilka som kommer att ha ett behov att surra med mig och inte hur länge.. Där, som i övriga livet, har jag lika svårt att säga "nej" eller "har inte tid" och styrs plötsligt efter andras villkor. Detta har då lett till många sena nätter och inga lediga minuter mellan föreläsningarna.. Måste dock säga att någonting väldigt positivt i denna fyrkantiga värld är att jag känner mig in full control, en stor klapp på axeln till mig själv för disciplinen jag har som utför allt jag gör och som om jag verkligen lär mig att prioritera (prioriterar nog bort mig själv, men som någon alltid lika klok sa; var sak har sin tid)

Jag trivs med allt ansvar som lagts på min axlar och känslan av att jag befinner mig mitt i värld där jag har en central och betydande roll är underbar.. Det blir ingen nominering för bästa bi-roll i årets drama i alla fall..

Som alla ni som läser redan säkert har upptäckt är bloggande failar big time när jag inte schemalägger det, ledsen för det!

Skall i alla fall delge er att det är stora saker på gång i hembygden så håll i er! Snart drar karusellen igång!

"Counting all the assholes in the room
Well I'm definitely not alone, well I'm not alone
You're a liar, you're a cheater, you're fool
Well that's just like me yoohoo and I know you too
Mr. Perfect don't exist my little friend
And I tell you it all again, and I do it again
Counting all the assholes in the room, well I'm
definitely not alone, well I'm not alone"

- Volbeat - Still counting