Med risk för att låta som den mest tragiska människan i världen så måste jag ändå få säga; Fy fan vad extra värdelöst det är att vara sjuk när man inte blir ompysslad av någon! Självklart är det aldrig värt att vara sjuk enbart för ompysslingens skull men den extra uppmärksamheten brukar värma långt efter febern har försvunnit.. Den enda uppmärksamhet den här febern har fört med sig är huruvida jag kommer att klara godkänt från praktikplatsen eller inte, eftersom jag nu kommer göra för få timmar.. Och en sak vill jag lova, DEN uppmärksamheten har motsatt effekt på tillfrisknandet, helst vill jag bara göra som strutsen och stoppa huvudet i sanden!

Blir borta även imorgon och jag önskar att jag hade fått ligga hemma hos lilla familjen och tyckt synd om mig själv istället, men men tänker inte bjuda oljeshaken(!) på de extra kronorna den här gången!

Dedcating some Elvis tunes: Such a Night - Elvis Presley