Jag utnämner mig härmed till expert på att bryta löften jag gjort till mig själv!

Som ni säkert känner igen så kommer det stunder under dygnet, när hjärnan inte är ockuperad av vardagsbetingade måsten och kom ihåg, då tankarna faktiskt lyckas rymma iväg en liten bit in i framtiden. I mitt fall brukar den lilla tankeutflykten oftast stypa redan i efterföljande morgon. Japp! I morgon blir det nya tider! Salladsdiet och dagliga promenader, jag looovar! Tankebilden av mig själv i joggingskor efter någon av Källfors vackra promenadstigar avbryts genast av en bild av mig själv i stretchiga byxor i soffan med en påse ostkrokar i famnen. Snacka om höjden av brutna löften, hinner inte ens påbörja mitt löfte för det första, för det andra bryter jag det redan i tankeform, kan inte ens skylla på omständigheter att det "bara blev så" som om jag hade brutit det i verkligheten.

En berättelse från igår understyrker min fantastiska brist på karaktär:

Hoppar in i bilen på  Varvsbergets parkering. Bilden av mig bredvid min kära väninna bränner på näthinnan, då jag för första gången på månader inser hur stor jag blivit, nyss hade jag hennes kropp och hon min. Jag startar bilen och rullar iväg efter att ha dragit ner dragkedjan på byxorna. Kastar ett grisöga ner på magen som har skräckinjagande stora likheter med brudens gravidmage- vecka 24! Visserligen har jag sällan i mitt liv vart så mätt som efter denna möhippas 3 rätters middag, men dock. Solen skiner strålande över Örnsköldsvik när jag tar södra rondellen i alldeles för hög hastighet, det skvalpar i magen och jag är så mätt att jag nästan mår illa.

Bakom mina solglasögon börjar tankemaskineriet tuffa igång och jag lovar mig själv att jag skall ut på promenad i kvällsolen direkt jag kommer hem! Med bara någon kilometer kvar har maten skumpat ihop i magen och jag känner mig fit for fight. PANG! och det börjar ösregna! Jag sjunker ner i sätet, svär en stund och byter taktik, måltidsersättningsdrink - två veckors kur, Ja så blir det! Hemma och byter om till strechbyxor, mättnadskänslan bortblåst och mina sambosar dukar upp till 7 sorters sötfika. Står emot kakfatet i säkert 10 minuter, tar till sist den kaka jag inbillat mig ska vara den "nyttigaste" trycker i mig den, borstar snabbt bort smaken i munnen och går och lägger mig, åter igen illamående...

Tunes: Born This way - Ulrik Munter

Ungefär som alltid när jag har skrivit ett bittert inlägg tvingas jag äta upp mina ord och ångra mig ganska omedelbart.

Sitter i bilen efter att ha avslutat min tredje arbetarkväll på Björnaborg och rullar hem över skogen. Över kullarna ligger en fluffig dimma och försommar luften doftar underbart när kvällsolen värmer marken som under hela dagen tvättats av ett ihärdigt regn. Av de regntunga molnen finns inga spår kvar och den himmelskt blå skyn skänker en vacker syn som minne från 23 Maj.

Sommaren är på intågande och efter en underbar hemresa i min lilla skrotbil fördubblas fjärilarna i magen och allt runtomkring mig är bara vackert vackert, I'm feeling freaking gooood!

"Trying hard not to hear, but they talk so loud
Their piercing sounds fill my ears, try to fill me with doubt
Yet I know that the goal
Is to keep me from fallin', yeahyeah, oh

But nothin's greater than the rush that comes with your embrace
And in this world of loneliness, I see your face
Yet everyone around me
Thinks that I'm goin' crazy, baby, baby"

Tunes: Leona Lewis - Bleeding Love

Jag har ju som upptäckt inte uppdaterat varken läsare eller mig själv i cyberverkligheten på länge-  allt detta beror på ett sjujävla smäll en onsdag natt för hmm, 1½ vecka sedan, som sopade ut vårt internet!

Men jag skall avslöja att jag inte direkt har saknat paralellverkligheten, spotify såklart, men att leva livet genom dataskärmen- Nej! Misstänker att det beror på att jag tror jag har skaffat mig någonting att leva för i det verkliga rummet!

Köket börjar närma sig sitt slutliga utförande och arbetet i huset att stannat av för min del, skönt kan ju vissa tycka men när det inte finns arbete att ockupera tankeverksamheten på så drar funderarmaskineriet igång med expressfart på direkten!

I detta nu; smått nedstämd, utan inspiration och pessimistisk.. På tok för fokuserad på allt som inte går som jag vill och allt negativt som sagts om min situation och mitt leverne..

Tunes for Datch: I'm gonna be somebody - Travis Tritt

Har varit utan Spotify sedan i torsdags-förmiddag och jag har verkligen lidit. Jag upptäcker det speciellt nu när jag har varit och investerat i premium.  Lyckan är total när jag kan dansa runt i huset med mig själv, spritsa tårtan till tonerna av Van Halen, hänga ballonger med Whitesnake och vika tvätt skakandes rumpa till John Lindberg Rocka billy beat! I detta nu spelas Tina Turners "The Best" och jag skrålar så mycket mina nedsatta lungor bara förmår!

Kalas står som förstått på schemat idag och huset fylls av fikasugna nära och kära!

"Well flash your warning lights as long as you like

cause I know that you've been aching to be making me tonight

I've got a feeling in my knees

that only you can please

and there aint no way i'm gonna let you out of my sight, alright?"

Tunes: Tigerfeet - John Lindberg Trio (Org. by: Mud)  

Målar tak

Känner till min stora förtret att jag får ännu biffigare axlar

Snörvlar i takt till min husgud och mår f@cking goood!

"I'm not afraid to say what's on my mindTo take a stand, to draw the lineTo speak my heart and bare my soulI don't like lies, I'd rather know the truthHey, what say you?What say you?But I'm not ashamed of where I come fromWith this blue collar on my shirtAnd I don't look for handouts'Cause I'm not afraid to workWhat say you?Yeah, what say you?"

Tunes: Travis Tritt - What say you

När det bara är att acceptera att det inte finns någonting jag kan göra

Lyfta ett finger vore att göra för mycket, kanske till och med förstöra

När det spritter hela kroppen sätter jag mig ner och lyssnar på musik

Nedstämd av iniatiativlösheten är musik från Travis för mig helt unik

till tonerna från hans gitarr kan jag bara sjunka ner och njuta

när jag tänker på oro och stress, får hans musik mig att sluta

"Well, you may think I'm just a hayseed plowboy
But just give me a chance to strut my stuff
I don't shine like some pin-up poster cowboy
But, neither does a diamond when you dig it up.

I'm a little rough around the edges
I didn't come out of no GQ magazine
I don't use a lot of big words
But I'm big on love if you know what I mean.
I ain' interested in bein' politically correct
I stand right up and say what I believe
I'm a little rough around the edges
But I think I'm exactly what you need.

I'm a little rough around the edges
But I think I'm exactly what you need..."

Travis Tritt - Rough around the edges  

Tror jag är dåligt inflytande i det här huset..

Har upprepade gånger hittat 1,5 åringen i mitt sovrum i full färd med att måla sig i ansiktet med diverse smink hon lyckats få fram ur min välförseglade sminkväska! Tilläggas bör att jag inte sminkar mig särskilt ofta nu för tiden, max en gång i veckan, max!

Samma lilla tös har även prioriterat in att lära sig ordet snus (niiss) och har stenhård koll på var min dosa är om jag lägger ifrån mig den en stund.

4 åringen insisterade vid förra stadsbesöket att få köpa ett par pilotbrillor "samma malin" och föredrar sin skinnjacka före alla andra ytterplagg.. 2/4 av flickorna har klippts i super häftiga frisyrer som de själva valt, 4 åringen "samma malin" fast i kortare version och 11 åringen har fått en ny september/robyn frisyr (att det är jag som stått vid saxen har ingenting med frisyrvalet att göra).

Jag får bara hoppas att jag även influerar dem med något mer matnyttigt än bara Rock n' Roll stil..

Nu ska jag kasta in Bonnpigan i duschen och förvandla henne till Hip shakin' rockabilly hillbilly for tonight! Ses på BRUX!

Tunes: Hip shakin' Baby - Go Getters

Alla som hakar upp sig på att jag tjatar på om min vikt bör sluta läsa nu..Alla som gillar att gotta sig i andra människor ytliga olycka kan nog finna tillfredsställelse i kommande rader..Alla ni som känner mig vet att jag egentligen inte alls är så ytlig..Har idag inhandlat en super läcker klänning som jag tänker bära på min goaste väninnas bröllop andra helgen i Juni, den är precis så snygg som jag föreställt mig och sitter perfekt.. Problemet är dock som följer:Klänningsjäveln sitter perfekt! Får jag bli frisk och komma igång att börja träna hälften så mycket som jag gjorde innan jag blev sjuk kommer klänningen sitta allt ifrån perfekt på bröllopsdagen! Kommer jag inte igång med träningen kommer jag fortsätta öka i vikt och förmodligen även tröstäta för att mitt midjemått inte mirakulöst minskar på kakor,glass och tjeck-öl.. Även då kommer klänningen inte sitta alls bra!Historiskt sett så visar det sig även att medvetet köpa någonting en storlek för litet, med tanke att man ska krympa i det, är som rena anti-bantningskuren - då kommer någonting med all säkerhet stöta till så att plagget förblir en storlek för smått..Enkelt tänker optimisten! Försök att bibehålla din nuvarande vikt! Well i nuläget är alla mina kläder lite lite för små medan storleken större blir aningens aningens för stort! Jag måste åt ena hållet eller det andra!I en perfekt värld kunde jag skrota runt i snickarbyxor med hängslen från morgon till kväll!Tunes: One track mind - Refreshments