Slirar hem efter en fredagkväll på jobbet med en salig blandning toner som pumpar i öronen, mimar med i texterna och många gånger blir jag förvånad själv då ord efter ord trillar fram i perfekt ordning, hur allt har fastnat.

Hur som helst så kommer jag och tänka på en av mina arbetskamrater som efter 20 år inom äldrevårdens teglade väggar ska börja studera och byta karriär.

Vad skulle jag göra om jag skulle byta karriär?

Tankarna skenar iväg i rasande fart om bästsäljande romanförfattare, blockbustande manus i Hollywood eller varför inte frilansande krönikör för några av sveriges största tidningar?

Logikpolisen hinner snabbt ikapp och jag inser att det lär ta några år att skriva ens ett kapitel i en bok när jobbet kallar sisådär 26 helger och 70 kvällar om året.

Så, för att komma upp i samma paycheck kanske man ska ta och bli chef eller nåt annat, vad som helst, med mycket ansvar, gärna ett inslag av matematik och en namnteckning här och där... meen.. sätta mig i skolbänken en massa år igen har jag varken tid eller lust med.

Sänker ribban ytterligare och tänker mig vad som helst! Vad som helst som inte betalar mindre, vilket vore mer eller mindre omöjligt i nuläget, och som inte kräver heltidsstudier under en längre tid.

Vad är jag bra på då?

Det är här de riktigt deprimerande tankarna kommer in..

Jag är duktig på att laga mat, men absolut inte tillräckligt duktig för att ens få komma nära soppgrytan på en restaurang - så NEJ

Jag är ganska händig på en massa saker, kan pyssla lite hemma, hantera både borrmaskin och motorsåg - men, försök och sälja in dig med tusen  i konkurrens på något företag med dom meriterna -  BIG NO

Jag är lite konstnärlig och kreativ men kan inte måla på frihand, kan inte sy någonting av 3 kvadratmeter tyg och har absolut inte material att ens påbörja en blogg om inredning eller andra projekt.

Fy bubblan vad tråkig man kan vara egentligen! Jag vet att jag ÄR bra på mycket, men allt håller sig fortfarande inom ramarna av normalt! Ingenting som sticker ut, ingenting att marknadsföra mig mig med som ingen annan har. Jag är inte trevligare är en normalglad person, jag är inte ambisiösare än en svensson och jag älskar verkligen när allt är lagom!

Så det är nog bara att inse att jag blir kvar där jag är och fr försöka avgifta mig från beroendet att få beröm och vara en duktig och viktig person, för jag är ju trots allt nog ändå mest bara lagom..