...behöver jag innan månadens slut för att nå mitt all time high så det är bäst att jag drar ihop någonting riktigt läsvärt i det här inlägget..

Kan ju börja med att delete:a mitt förra euforiska inlägg om glittrande snö och julpynt.. Snön var i rejäl slaggis med regnet igår, höll knappt på att få sova som de fightades, det resulterade iallafall i att snön sjönk genom jorden.

Julgardinerna som jag gått och kärat ner mig i är restade och kanske kommer hem i brevlådan veckan efter Lucia, sådant borde vara straffbart!

well oh well, började min grådassiga morgon med att göra det sista finliret på VFU-uppsatsen och stack sedan iväg med soporna till sorteringen. Har ett sopkärl som hyresvärden betalar men ser det som en liten good deed att sortera iallafall.. problemet är bara att i de ganska precis tre månader som vi bott här har det aldrig, och jag överdriver verkligen inte, aldrig vart något annat än proppfullt i containern! Så, ett surnat mjölkpaket efter det andra får jag sticka in i de små glipor jag kan hitta, huvva! hela armen var täckt av en stinkande gröt av päronfil och vispgrädde innan jag var färdig!

Hemma igen och efter en sanering av min högra arm började jag få myror i brallan, har hållit så högt tempo den senaste månaden att jag blir rastlös på en gång (säkert till stor besvikelse för sambon (!)). Börjar plocka och städa och i all hast har fönsterputsar grejjorna åkt fram, har redan putsat fönstren en gång i sommar men upptäcker snabbt lugnet som sakta sprider sig i kroppen när jag med van hand tvättar fönstren... så hips vips så var fönstren i köket samt alla speglar i lägenheten putsade...igen.. rena mirakel terapin för en uppskruvad student med dansabstinens.. till middag blev det storkok för fjärde gången denna veckan, biff a la fröken Lindström.. frysen full med matlådor, kan var gött å finne!

Så nu sitter jag här, klockan är 22.00 och det här är liksom mitt försök att varva ner. Har nyss sett den fantastiska filmen The expendables och ja.. många pumpade gubbar som enen försöker vara värre än annern. Jason Statham, lika suverän som alltid, ser pur-ung och läcker ut i jämföresle med Dolph Lundgren och Stallone, förvånad att inte nåt av Stallones blodkärl exploderade då de alla var på utsidan kroppen och i storlek som små daggmaskar längs med underarmarna. En riktigt B-production som en sista hälsning från giriga föredetta krigshjältar. Nä tacka vet jag Optimus Prime och gänget, det är dagens hjältar det!

p.s

Jag beräknar få juleufori åter i lager i samband med nästa snöfall och minusgradiga dygn. Övrig eufori anländer i morgon vid midnatt efter 7 timmars dans! d.s

Tunes: Red sky - Status quo